Lägenhetskonserter – andPlay

Vi är ett tjugotal människor som har samlats tillsammans vid en skateboardramp i stadsdelen Kålltorp för att ta del av kvällens inledande akt, en performance med de lokala skateboardåkarna Mandus Berg, Mario Cruz Davarinas och Alex Körner.

Själva idén till framförandet kommer från en av arrangörernas upplevelse av att ligga på en av bänkarna intill rampen och lyssna på ljudet av skateboardhjulen som rullar mot de böjda träskivorna. Det är precis det som vi ska göra även den här kvällen. De tre åkarna inleder sin performance med att ta fart från den ena sidan av rampen till den andra, upp och ned. De åker först tillsammans för att sedan långsamt glida ifrån varandra i tempo. Därefter följer soloinsatser, åkarna förflyttar sig mellan de två sidorna av rampen och ljudet av dem rör sig därefter. Från höger till vänster och sedan tillbaka. En plötslig stöt av en skateboardbräda mot metallkanten på rampens övre del, upp i luften, tystnad, landar. Ett misslyckat hopp, en bräda som faller ned med en kraftig smäll. Plötsliga skrik, tillrop, man kan ana många svedda knän bakom detta hantverk.

Därefter är det dags för oss att få uppleva andPLAYs lägenhetskonserter. Den New York- och Stockholmsbaserade duon bestående av Maya Bennardo, violin, och Hannah Levinson, viola, debuterande med en konsert sommaren 2012 på Fire Island. Duon har sedan dess arbetat aktivt med att beställa och framföra ett fyrtiotal verk i nära samarbete med tonsättare som exempelvis Clara Ianotta, Catherine Lamb och svenske Kristoffer Svensson.

Inför konserterna delas vi in i två grupper och promenerar sedan tillsammans genom Kålltorp, förbi blommande maskrosbäddar i kvällssolen, till den första av kvällens tre korta konserter, en solokonsert med violinisten Maya Bennardo som inleder med den första satsen ur ett stycke av den japanska tonsättaren Mamoru Fujieda. Verket heter Patterns of Plants och har tillkommit genom att tonsättaren har mätt elektriska förändringar på ytan av växtblad och sedan omvandlat den insamlade informationen till musikaliskt material. Resultatet är ett lågmält, tätt och repetitivt mönster, en slags ornamentik nästintill. Bennardo fortsätter därefter med Kristoffer Svenssons komposition Så vill jag glömma. Det är en stillsam musik, där repetition också utgör en viktig del i formen, men på ett helt annat sätt än i det föregående stycket av Fujieda. Här blandas renstämda växlingar mellan enskilda linjer och tvåstämmighet med långa pauser, stunder av tystnad, där ljudet utifrån av en förbipasserande bil eller av lekande barn letar sig in i rummet.

Vi går sedan tillsammans vidare till nästa konsert i en annan lägenhet i närheten. Nu är det i stället Hannah Levinson med sin viola som tar plats. Levinson framför ett längre verk av Svensson, Svävande skuggor, som ikväll har sitt uruppförande. Stycket påminner till viss del om det stycke jag nyss hörde Bennardo framföra, men där det nu har tillkommit sektioner med utdragna långa toner som tycks ha ett slags inneboende motstånd. Det något större rummet lämnar också utrymme för violans mer dova klang som får tillfälle att skina. De två solokonserterna visar på hur de två likartade instrumenten också skiljer sig från varandra.

Det är därefter dags för kvällens sista konsert där de två musikerna kommer samman som duon andPLAY. De inleder med verket Terrain av den amerikanske tonsättaren och musikern Anthony Vine. Musikerna preparerar sina strängar med metallgem för att sedan föra sina stråkar långt upp över instrumentens halsar. De två instrumenten blir till ett när de smälter samman i en skör klangmatta där minimala stråkrörelser skapar klangskiftningar med skimrande övertoner och subtila skillnader i klang och volym. Genom variation av stråkarnas hastigheter och tryck går instrumenten stundtals ifrån varandra för att sedan komma samman igen. Stycket avslutas i ett långsamt diminuendo in i tystnaden. Som avslutning på kvällen framför duon ett verk av Bennardo, Dormant Gardens I, som hon skrivit med inspiration av sina första upplevelser av den svenska vintern. Knarrande friktion med stråkar mot strängar som sedan övergår i ett stillsamt ljudande av långa toner.