“Vi kom till Göteborg på en fredag och på måndagen var jag på arbetsplatsen”, berättar Claudio Fantini i ett reportage i Dagens ETC. När han kom till Sverige 1948 hungrade landet efter arbetskraft, och i takt med att fabrikerna fylldes av nyanställda lades grunden till den svenska välfärdsstaten. Idag ser samhället annorlunda ut, men industrilokalerna står kvar som minnen av en svunnen tid, och används nu allt oftare för kulturevenemang snarare än fabriksproduktion.

Samtidigt som hans landsmän migrerade till Sverige sysselsatte sig tonsättaren Luigi Nono med att skildra den italienska industriarbetarens villkor. Inspirerad av Antonio Gramscis teori om kulturell hegemoni strävade han efter att skapa möten mellan den borgerligt betingade konstmusiken och arbetarklassens konkreta verklighet. Till La fabbrica illuminata (1964) samlade Nono ljudmaterial från ett stålverk utanför Genua, som tillsammans med en komponerad sopranstämma berättar om de riskfyllda arbetsförhållandena.

Under hösten framför italienska sopranen Felicita Brusoni La fabbrica illuminata på tre unika platser i Västra Götalandsregionen. Det första tillfället sker 20 september i Rexcells pappersfabriker i Dals Långed som en del av BRUK-festivalen; samma dag går även ortens byafest av stapeln, där Levande Musik medverkar med workshop och konsert, se information för evenemanget Kärl ovan. Verket spelas sedan den 24/9 i Göteborg, och miniturnén avslutas 26/9 i den gamla textilfabrik som nu utgör Rydals museum – här framförs också Vinko Globokars Jenseits der Sicherheit, som anknyter till tematiken kring risk genom att fråga hur beroende vi senmoderna varelser har blivit av säkerhet.