Friktionen mellan individ och kollektiv gör sig gällande varje gång musiker möts för att spela tillsammans. Detta blir särskilt tydligt hos Damkapellet – en uttalat politisk ensemble som inte bara arbetar för mer jämlik representation i kulturlivet, utan också vill ifrågasätta konstmusiktraditionens tendens att tona ner den enskilda musikers egenheter för att skapa en enhetlig gemensam klangkropp.

I det tvärkonstnärliga verket If not us har Agnes Kofoed Christianson tagit fasta på just detta dilemma. Med inspiration från Peter Weiss pjäs Marat/Sade frågar hon sig hur möjligheten att göra motstånd är avhängig av individens relation till det kollektiva. Kan vi göra skillnad endast som en enad front, som revolutionären Marat kanske skulle ha menat? Eller måste vi också, i linje med markis de Sade, genomgå en individuell frigörelse i kropp och själ?

Uppdraget att skriva för Damkapellet är Agnes Kofoed Christiansons mest långvariga skapandeprocess hittills, och utmynnade i en vision om en kvinnlig musikerrevolution, en stark kollektiv kraft där rörelser skapar silhuetter, konturer till musiken och musikalisk performativitet där musikerkroppens skörhet, närhet och styrka kan ta plats. Hela skapandeprocessen har liknat en sorts kortrepeterad teater och har skett genom ett ingående samarbete med koreografen Maria Påhls.

Med en bakgrund som sångerska inom arabisk musik och med en personlig koppling till Egypten har Kofoed Christianson inspirerats starkt av historiskt motstånd i Mellanöstern, av egyptisk surrealism och den palestinska kampen. I projektet If not us ryms ord och citat, arabisk musik och vardagliga objekt som symboler för frihet och strävan mot en förverkligad revolution. Verket undersöker behovet av kroppens tid för att göra motstånd och de tidsbegränsade moment som visionen uppstår och frodas i, innan det fysiska livet tar plats och frågar sig: vad motstånd i musik kan vara?

Verkets språk och abstrakta form bär spår av musikerna i Damkapellet, Kofoed Christianson, Påhls, Peter Weiss pjäs Marat/Sade och samtida röster från Palestina. Kläderna som bärs på scenen är designade och sydda av Kofoed Christianson själv.

Under arbetet med att framställa detta verk deltog Kofoed Christianson vid Darmstadt Ferienkurse, ett större forum och festival för ny musik. Under detta år censurerades verket Huela Winka skrivet av Ada Gomiz och Ana Dueri vilket skapade en debatt och plattform för studenters och konstnärers rättighet att uttrycka sig fritt och även politiskt inom konsten. Mer information om detta och möjlighet att skriva under en namninsamling mot censur finns via denna länk: https://www.change.org/p/petition-against-censorship-at-the-2025-darmst%C3%A4dter-ferienkurse/d

Medverkande:

Agnes Kofoed Christianson - komposition, koncept/regi och textildesign

Koreograf/rörelseregi: Maria Påhls

Josefine Weber Hansen - sopran

Julija Morgan - violin

Tove Bagge - viola

Nicole Hogstrand - cello

Irene Bianco - slagverk

Kostym, konsultation och bollplank: Maja Svartåker och Ranin George Souliman