du kan inte gå ut här ingenstans för att avståndet för skottet är för kort och efter
freden trevar kriget över din kropp
att söka bland dem som är som vi som uteslutits från alla fakulteter för historisk sanning
som härdats i tankarnas aska ta detta hjärta som bevis på att livet aldrig går spårlöst
förbi
du kan inte gå ut här ingenstans för att barnen ritar höstens frukter på de vitkalkade
väggarna tankarnas skinande lakan överbyggnaden och basen det är här granaten
kommer att träffa ljusets varma strålar som om det ännu var vår så var det
du kan inte gå ut här ingenstans för att ljuset är ritat med skuggornas kött och blod en
dag kommer kriget att vara slut och vart tar du vägen sen
någon fred finns det inte vad är det för något det är malvorna pillret som varginnan födde
upp den giftiga fonden här kommer en annan stad att stå
lyckliga människor kommer att gå ut ur husen räknas samman på duken hur många vi är
som fortfarande finns kvar
det är nästan som kärlek til allt som kan försvinna till allt som bara finns en dag som
själens fjäril
du kan inte gå ut här ingenstans världen har fångat dig studerar dig under mikroskop för
att se var den ska föra in nålen så att det blir så intressant som möjligt så att du sprattlar i
vattnet kroppen flyter med vattnet själen samlar in dessa bilder för att den är så liten för
att skydda världen detta är ett krig mot dig själv för de har delat oss på mitten
vi känner inte längre igen denna stad och ni ska inte se in i dina ögon det är en spegel den
ljuger du har fortfarande inte existerat där bakom förhänget är världen varm oktober som
om våren
någonting pulserar under huden som en beröring som blodet ur hjärtat vad är det mer
som ska vara levande vart ska du annars ta vägen nu efter välden efter freden
och jag tänker lära mig rita så att allt slår in

​

Olga Bragina
översättning: Mikael Nydahl