Eva Lindal – violin / Anders Kilström – piano / Jonny Axelsson – slagverk / Ivo Nilsson – trombon / Chrichan Larson – cello / Mattias Windemo – gitarr

​

Konserten med musikaliska monologer och dialoger tar vid där föreställningen Katastrof i djungeln slutar. KammarensembleN utforskar här grekisk 1900-talsmusik genom att länka verk av Nikos Skalkottas med kommenterande improvisationer av WE inför mötet med Georges Aperghis och Iannis Xenakis klangvärld.

Programmet tar avstamp i Xenakis’ Keren för trombon solo som skrevs 1986 till trombonisten Benny Sluchin. Verkets titel betyder ”lur ” på hebreiska. Under festivalen Stockholm New Music 2005 så medverkade Jonny Axelsson och jag, Eva Lindal, i en porträttkonsert med musik av Georges Aperghis och vi fick nöjet att arbeta med honom inför framförandet av Requiem furtif för violin och claves skrivet 1998. Stycket bygger på en dröm som Aperghis hade om en kyrkogård, och av suset i trädens löv. I Requiem furtif, hemligt eller förstulet requiem, speglar fiolen livet och claves döden.

Xenakis slagverkssolo Psappha, skrevs 1975. Det rytmiska materialet är baserat på det Sapfiska versmåttet, uppkallat efter poeten Psaphos. Hon levde 500 - 600 fkr på ön Lesbos.  Genom matematiska processer har versmåttets rytmiska ”celler” utvecklats till en mycket sofistikerad och komplex textur. I vissa partier kan man finna en avancerad form av fuga, där samma figur spelas samtidigt i flera stämmor, men med helt olika tempo. Verket har ingen definitiv instrumentation, utan har en uppdelning av olika klanggrupper som musikern själv gör ett urval från. Psappha beställdes av "The English Bach Festival" och är tillägnat slagverkaren Silvio Gualda. 

Psappha omgärdas av korta och äventyrliga stycken av Skalkottas för violin och piano samt av stumfilmsmusiken Katastrof i djungeln.

Dhipli Zyia, duon för violin och cello av Xenakis är ett ungdomsverk från 1951 som bygger på grekiska folksånger. Verket gavs ut först efter Xenakis död. Kottos för cello solo skrev Xenakis 1977. Kottos och hans två bröder var jättar i den grekiska mytologin och alla tre bröderna hade 50 huvuden och 100 armar. De var barn till Gaia (jorden) och Ouranus (himlen).

Kanske behöver cellisten ha hundra armar för att spela Xenakis’ Kottos? -Eva Lindal

​

I en konsert kombineras Skalkottas musik med hans yngre kollega Iannis Xenakis som anses vara en av Greklands viktiga efterkrigs-kompositörer och vars verk bidrog till att revolutionera 1900-talets klassiska musik. På programmet finns även den nu levande grekiska kompositören Georges Aperghis musik. Kvällens program består av solo och duos där Eva Lindal bjuder in kollegor ur Kammarensemblen och verken binds samman med kommenterande improvisationer av WE (trion Windemo Ensemble).