Djupt fascinerande gamelanmusik på Kronhuset

Dewa Alit & Gamelan Salukat

Den sydostasiatiska gamelanmusiken har spelat en stor roll för hur den västerländska konstmusiken utvecklat sig. Det är berömt hur Claude Debussy för första gången fick höra javanesisk gamelanmusik på världsutställningen i Paris 1889 och vilket djupt intryck det gjorde på honom. Men fortfarande i dag vittnar tonsättare som Steve Reich och Britta Byström om hur de finner inspiration i just gamelanmusik.

Därför känns det märkligt bekant när jag nu för första gången upplever gamelanmusik live i Kronhuset i Göteborg. Gruppen Gamelan Salukat från Bali, ledda av tonsättaren Dewa Alit, spelar, om jag har förstått det rätt, en modern form av gamelanmusik som experimenterar med instrument och olika stämningar som gör att den skiljer sig från mer ceremoniell gamelanmusik.

Gruppen består av 16 musiker, varav 8 spelar på en så kallad gangsa, en form av metallofon i olika storlekar och med olika resonans. En metallofon är alltså ungefär som en xylofon men där man slår på plattor i metall i stället för i trä. På dessa metallofoner använder de små hammare, eller mjukare klubbor, som ger olika klang – spetsiga eller mer dova och klangrika – och som man också kan vända på för att i stället slå med trähandtagen. Resterande musiker spelar på olika gongar, handtrummor, flöjter och små klockor i olika stämning.

Gamelanmusiken delar in oktaven på två sätt – i sju intervall, vilket kallas pelog, eller i fem intervall, vilket kallas slendro. Slendro kan låta som en dimskala och skapar en svävande, pulserande känsla som även användes mycket av Debussy.

Men det är inte enbart vibbande, metalliska klanger. Många framfö­ringar har ett mycket lågmält uttryck, nästan meditativt. De 16 musikerna framför avslappnad, fastän musiken stundtals blir oerhört kraftfull.

Melodierna går ofta omlott, och mellan dem uppstår som resultat av kontrapunktiska fraser som spelas samtidigt. Ibland uppstår överraskande ljud som låter nästan som elektroniska frekvenser eller till och med synthesizers.

Trots att det gått mer än 130 år sedan det att man förstår hur Debussy måste ha upplevt den gången i Paris 1889.