Den 21 april spelar pianisten och tonsättaren Sten Sandell i duo med kontrabasisten Johannes Nästesjö i Vasakyrkan. Vi passade på att prata lite kring improvisation och samspel.
Ni beskriver er musik som “improviserad och realtidskomponerad musik”. Berätta mer!
– Ja jag kallar det gärna för realtidskompositioner, vilket innebär att vi improviserar fram musiken men vi tar hand om formen mer. Vi har redan innan tankar om hur vi vill spela och hur det ska låta, som vi bygger på. Vi har inte spelat så länge ihop men i ungefär två år, sedan jag var handledare för Johannes på diplomutbildningen på Rytmisk Musikkonservatorium i Köpenhamn. Vi gjorde sedan en skiva ihop.
Vad är det finaste med att spela ihop med Johannes?
– Att han inte glömmer bort halva instrumentet. Det är inte så vanligt, inom improvisationen. Han spelar alltså även med stråken! Det blir ett större instrument som är roligare att kommunicera med. Han har också renodlat en spelteknik som jag sällan stöter på. Han är brett spelskicklig, en fin jazzbasist med bakgrund inom klassisk musik så att man kan förhålla sig både till klassisk musik och improviserad. Grunden i vårt samspel är nog att vi har liknande tajming i frasering och rytmik.
Kan du alltid avgöra när musik som du upplever live är improviserad eller komponerad?
– I många fall skulle jag säga att jag kan det, men det finns ju också dem som komponerar när de spelar och hittar ett ensemblespel som låter väldigt komponerat men inte är det. Men det mest spännande är ju när det flyter emellan.
Vad har du annars på gång i vår?
– Jag samarbetar mycket med en norsk vokalist som jobbar med live-elektronik, Tone Åse, och vi ska ut och spela. Vi förbereder också en festival i Potsdam i höst där vi samarbetar med andra vokalister, bland dem Alex Nowitz.
Text: Karin Ester Jacobson
Fotograf: Christer Männikus