Klangbotten är ett initiativ till ett regionalt nätverk i Västra Götalandsregionen för samarbeten mellan samtida musik- och bildkonsten och förhoppningsvis längre fram även andra konstnärliga uttryck. Elsbeth Bergh från Levande Musik leder projektet och har vänt sig till större och mindre konstinstitutioner, arrangörsföreningar och konstnärskollektiv för att bland konstnärer och curatorer, musiker och arrangörer samtala om gemensamma rum där den samtida konstmusiken tillsammans med bildkonsten och andra konstnärliga uttryck kan hitta nya kontaktytor och infallsvinklar. Tanken är att förutom utveckling av konstarterna, få utrymme för samtal om konsten, samarbeta om konstnärsresidenser och pedagogiska projekt. För att de olika noderna i nätverket ska lära känna varandra och varandras olikheter planerar vi samarbeten i konstnärliga projekt med gemensamma beslutsprocesser när det gäller storlek på projekt, val av konstnärer osv.

Den samtida musiken söker, precis som andra performativa uttryck (dans, performance, teater), en större närhet till publiken genom framträdanden i andra konsertformat än de traditionella. Där formen inte behöver vara en tidslinje med en tydlig början och slut och där publikens plats inte är given. Den söker sig bort från de traditionella konsertlokalerna med en upphöjd scen där musikerna är strålkastarbelysta och publiken på betryggande avstånd, där för att beundra och befästa hierarkin mellan den som vet och den som inte vet.

​

I motsats till detta önskas öppna rum med många variationsmöjligheter, mer likt konsthallarnas utställningslokaler, där publiken kan påverka sin upplevelse genom att förflytta sig i rummet; närma sig och gå på avstånd i ett mer interaktivt förhållningssätt. En stor del av den samtida musiken söker sig till rum där akustiken kan användas som ett verktyg att laborera med, och det gäller även den tidiga musiken. Barockmusikens ornamentik och improvisationer, ofta så snabbt övergående att de knappt är skönjbara, kräver ett rum där det kan uppfattas. Det ljud man kan alstra på de historiska instrumenten med ospunna tarmsträngar och välvda stråkar har ett extremt brett spektrum. Från subtila, knappt hörbara ljud till råare, som påminner om rockmusikens distortion.

​

"De rum vi letar efter återfinns i gamla industrilokaler, övergivna magasin m m och i de flesta fall har konsten i någon form redan hittat dit. I mitt sökande efter sådana rum har jag i tio år som medlem i olika musikgrupper hittat till fantastiska rum som gjorts om till konsthallar och gallerier i Bohuslän och Dalsland och där akustiken motsvarat förväntningarna, men där intrånget i pågående konstutställnings kontext efter hand blivit besvärande. I samlingsutställningar har det inte varit så påfallande, där blir ju konserten "en röst till" i samlingen, men där det funnits ett tema i utställningen har det ibland skorrat ordentligt. Musiken blir odefinierbar: ett smycke, ett accompagnemang eller allmän musak. Eller också tar den över helt och då blir den utställda konsten förvirrande."

​

Nätverket har hittills förberetts med ett antal pedagogiska projekt där t ex Synjuntan och Duo Gelland varit inbjudna men börjar anta en tydligare form i och med projektstöd från Statens Musikverk, Kulturrådet och VGR 2015-16 då det också fick namnet Klangbotten.

​

Inom ramen för det formulerade projektet valde fyra aktörer i regionen: Borås och Skövde Konstmuseer, Konstnärskollektivet Not Quite och Gerlesborgsskolan att samarbeta med konstnärerna Hanna Hartman och Lene Grenager. Hanna Hartman arbetar framför allt med objekt och närinspelade ljud medan Lene Grenager i huvudsak arbetar med akustisk musik och komposition med grafisk notation. 

​

"De två kompositörerna/musikerna ombeds att förhålla sig till rummet, så tillvida att de på något sätt skapar ett verk som besitter rummet under en längre tidrymd eller kan dröja sig kvar i rummet efter att en livekonsert framförts. På så sätt avser vi att positionera projektet i gränslandet mellan konsertmusiksituationen och samtidskonsthallarnas utställningsformat."

​